Jetlagtankar om Stockholm och att vara hemma

av Stina

Klockan är 04.16 en lördag och jag sitter i soffan i mörkret hemma. Jetlag är lurigt. Igår natt sov jag 21-09 och trodde jag var tillbaka på banan.

Jag dricker min märkliga gamla favorit varmt vatten med honung, äppelcidervinäger och gurkmeja. Köket är nära inpå tomt men detta gick iallafall att skramla fram. Runt omkring mig ligger flyttkartonger och prylar som ännu inte har hittat sin plats hemma. Lite som jag.

Första natten sov jag hos mamma, där jag även bodde för 6-7 år sedan. Jag satt i fåtöljen i mitt favorithörn i köket med benen över armstödet; åt mackor, läste DN, hade fula tofflor. Det var nästan som om de senaste sex månaderna inte hade hänt. Eller de senaste sex åren. Jag var regredierad till mitt tonårsjag igen (samt möjligen desillusionerad av att bara ha sovit 2h på 30 timmar).

Samtidigt var jag nybörjare på Stockholm. Jag hade inte haft varken en tröja eller strumpor på mig på flera månader. Hur klär man sig i mars i Sverige? Jag reste hem med ett tämligen lätt bagage på 19 kg innehållande noll (0) byxor, boots, jackor, vanliga strumpor, halsdukar, handskar eller mössor. Jag gick ut till Odenplan i en outfit komponerad av mammas gamla grejer.

Jag hade gått den vägen tusentals gånger. Allt var så likt men samtidigt främmande. Jag älskade och hatade Stockholm. Kände medkänsla och förakt. Vid Sankt Eriksplan hade det dykt upp 10 nya caféer och bagerier. Människorna såg likadana ut i sina trendiga Vasastansuniformer. Jag suckade men log ändå lite bakom min uppfällda krage.

Nu är jag tillbaka i vår gamla lägenhet som varit uthyrd. Jag hade glömt bort hur fula möbler vi har. Lägenheten såg naken och påkommen ut utan alla prylar som brukar vara där. Kanske blir det ett fix här i vår? Har alltid intalat mig att jag inte bryr mig om inredning, men har vant mig vid den härliga känslan av att vistas i vackra miljöer under resan. Attans.

Jag bär ner låda efter låda från vinden. När jag tror att jag är klar med badrumssakerna hittar jag en låda till med mer. Saker jag trodde var oumbärliga men som jag uppenbarligen har glömt. Det har varit nyttigt att leva i en resväska på 19 kg ett tag. Jag ska passa på och rensa ut obarmhärtigt redan nu, innan jag hunnit bli för attached till mina saker och fortfarande känner en distans.

Nu ska jag kolla på 36 dagar på gatan tills det blir morgon.

Foto: Minna Yr

0 kommentarer
1

Kommentera

Jag bryr mig om din integritet! Den här sidan användes cookies för att förbättra din upplevelse. Acceptera Läs mer