Tips! De 10 bästa NPR Tiny Desk-konserterna alla borde se

av Stina

Känner ni till Tiny Desk Concerts? Det är den amerikanska public service-radiokanalen NPR som spelar in intima konserter på ett litet kontor som ser ut som en bokaffär. Eller konserter och konserter, det är mest som att artisterna skulle sitta framför dig och sjunga. Mysigt och effektfullt!

Vissa gör det EXTRA bra, och detta är mina favoriter värda att se – både kända och några mer doldisar.

1. alt+J

När jag såg den här konserten hade jag bara hört en låt av det suggestiva indiebandet alt-J, och det var på en spinningklass. Låten fastnade, och jag letade överallt på Spotify för att få reda på vilka som skapade den magiska stämningen. Deras musik är väldigt elektroniskt byggd, och här antog de utmaningen att göra det analogt. Älskar!!! Samt hur rösterna går ihop. 

Det enda är att en av sångarna lite ser ut som de där lösglasögonen med mustasch, ögonbryn och näsa på man har som maskeradgrej. Once you see it…

2. Tallest Man on Earth

Jag upptäckte svensken Tallest Man on Earth, eller Kristian Mattson, när jag bodde i Paris. Jag spelade hans låtar för en kanadensisk flört och hoppades att han skulle förstå storheten. På samma vis visade han mig James Blake, och båda artister är för evigt kopplade till den tid. 

Detta är precis innan hans genombrott med albumbet Shallow Grave vilket är O-T-R-O-L-I-G-T. Fänglas av hur fantastisk gitarrist och sångare han är, men försök att samtidigt ignorera kameramannens usla fokus. YOU HAD ONE JOB. Gissar att han inte fick jobba kvar länge :/

Undra vad kameramannen gör idag. 

3. Macklemore & Ryan Lewis

… but more like Macklemore tbh. Ryan Lewis sitter och trummar på en högtalare utan riktning och mål? Vad är hans roll egentligen? Nåväl. Lyssnar inte särskilt mycket på Macklemore, men denna fick mig fängslad. Skratt! Tårar! Occasional Trumpet Guy!

Även fast han framträder för kanske 10 pers ger han energi som om det var ett helt publikhav – och det smittar av sig. En akustisk version hade varit spännande, men detta duger väl. Man riktigt hör hur mycket hjärta han lägger in i texterna. Det är så rått och ärligt och roligt och sorgligt och fint. Vill va hans kompis. 

4. Phoenix

Åååååh Phoenix! Gullungarna!

Lyssnade jättemycket på dem på min första iPod. Jag laddade hem hela album på den tiden, och Wolfgang Amadeus Phoenix gick varm. Kände mig indie och svår i början på gymnasiet, och citerade de smarta ordvrängande texterna i min dåvarande blogg. Kanske är de ordvrängande snarare för att de är franska och gör sitt bästa med engelskan hehe?

Genialiskt iallafall. Sångaren Thomas Mars struntar i allt vad kroppsspråk betyder och ser ut som killen i klassen som vet alla svar men aldrig vågar räcka upp handen. Ändå är det så intensivt, rent och starkt. Jag tror att det är kombinationen av att de ser så fragila och känsliga ut men samtidigt levererar med en sådan självklar säkerhet. Musikens storkuksaura häj.

5. Blood Orange

Upptäckte Blood Orange/Dev Hynes alltför sent genom hans senaste skiva Angel’s Pulse (låten I Wanna C U!!!!) men fastnade snart för debutalbumet Cupid Deluxe också. Det här framträdandet har allt. Spoken words-stycket i början gav mig rysningar: ”A woman who learnt how to dance until she felt pretty”

Om Frank Ocean och Childish Gambino fick barn och Prince var gudfader hade troligen detta blivit resultatet.

6. The xx

2013 var The XX on top. Och då gjorde de en Tiny Desk Concert. Jamie XX som gjorde beats och solokarre sen är inte med, utan bara basisten och gitarristen vilka båda också sjunger.

Det är så lågmält att man nästan inte vågar andas. De tittar inte på varandra under hela tiden (förutom hans blick vid 2.40 iiiiiih), ändå är luften elektrisk. Rösterna är så perfekta att man tror det är direkt från albumet. Tänk att så lite kan skapa så mycket. Ok en prettokommentar men låt mig!!!

Enda negativa är att det bara är två låtar :/

7. Leon Bridges

Leon Bridges kommer från en annan tid. Med en röst som får en att hoppa till i stolen (/soffan) är hela han en hyllning till epoken då den afroamerikanska musiken peakade. Vilken däremot även var en tid då afroamerikaner hade mycket motstånd. Allt blir direkt närvarande under denna lilla stund. 

En artist som verkligen kommer till rätta i den här avskalade miljön! Ääälskar hur han hoppar upp på tårna hela tiden när han sjunger. Smälter.

8. Florence + the Machine

Florence Welch gör sig också väldigt bra i Tiny Desk-format. Med ett utseende som en Gustav Klimt-tavla och en röst som en ångvält tar hon över rummet.

9. Khruangbin

Upptäckte Khruangbin när jag sökte efter låtar till mina yogaklasser. Fastnade direkt för deras funkpsykadeliska instrumetala musik, men skulle aldrig tro att det var en kvinna från Texas som frontade detta thaiklingande band. Gå även in och lyssna på min favoritlåt Two Fish and an Elephant på Spotify. 

Ps. Kan inte släppa att trummisen ser ut som att han just kom på att låsa dörren till sin lägenhet. 

10. Andrew Bird

Mer experimentiell pop (blandat med klassiskt) kommer lastat! Denna gång av geniet Andrew Bird, som ser ut som en dörrförsäljare man bjudit in på te för att det regnar. Men hörrni FIOLEN. Och visslingen på 5:15!!! Släng er i väggen Peter, Bjorn & John. Och du med, Edward Snowden!

Andrew Bird har hållit på länge och förändrats mycket. Samt varit mycket produktiv. Jag gillar det. Mycket därför David Bowie är min favoritartist. Tänk om HAN hade gjort en Tiny Desk??? Sörjer att det aldrig kan hända. 

Gillar annars Birds album Break it Yourself jag lyssnade mycket på 2012. 

Det var alla mina favvos! Vilken var din favorit? Och vem skulle du vilja se göra en Tiny Desk-konsert?

0 kommentarer
3

Kommentera

Jag bryr mig om din integritet! Den här sidan användes cookies för att förbättra din upplevelse. Acceptera Läs mer