Min resa inom yogan – del 1

av Stina

För att ens kunna prata om yoga tänkte jag berätta hur allt började för mig. Vissa verkar vara av uppfattningen att man ska gå från 0 till 100 över en natt, och tröttnar om man inte fastnar direkt eller hittar den där ”härliga känslan” med yoga. Jag hoppas härmed kunna inspirera andra som inte fastnat för yogan direkt, eller känner en press att det ska upplevas på nåt visst sätt. Jag har delat upp det i flera inlägg, för jag vill få med allt. Nu kör vi!

Min yogaresa började här, någon gång i högstadiet. Jag var lång och flängig med tandställning. Anledningen till att jag fick vara med i det bästa basketlaget var för att jag var nästan 180 cm vid 15 års ålder (är 181 cm nu) och kunde fånga bollen på retur, inte för att jag var vass på att dribbla, passa eller skjuta. Jag hade stor prestationsångest i skolan, och led av en något skev kroppsuppfattning (mer om det senare – som vanligt!).  

En dag gick jag på ett yogapass på en av Stockholms Stads simhallar, för att jag var för ung för att gå på det vanliga gymmet. Yogalären Anna Lennartsdotter Lindbom (var tvungen att leta upp namnet nu i efterhand för vill verkligen ge henne cred) fångade verkligen in mig där. Och från att vara en ranglig tjej som inte kunde nå sina tår och åkte ut först på limbo, så hittade jag någon slags centrering i kroppen och i tillvaron. Tack Anna!

Men sedan blev jag 16 och fick börja träna på gymmet. Och jag började gymnasiet i stan och glömde bort den där simhallen i Hägersten. Flyttade till Paris i tvåan och ville bara röka cigaretter på tak och dricka rödvin (förlåt mamma) i någon slags levande fransk klyscha (min prettoblogg från den tiden vill jag inte visa för någon). 

Flyttade hem i trean och pluggade pluggade pluggade för att jag var livrädd för att allt skulle gå åt helvete om vägen inte gick spikrakt framåt. Det var antingen komma in på Handels ELLER skjuta heroin i ögonen på en gränd någonstans – ingenting däremellan. Ni hör ju själva att det är galenskap. Men jag litade inte på livet och att allt skulle gå bra till slut, och vågade inte chansa. 

Jag började på Handelshögskolan och kände stolthet inför att gå in genom den tunga stora porten. I början på Handels var alla övertygade om två saker: 

1) Det fanns två olika sorters jobb att välja mellan:  bank & finans eller management consulting.
2) Man skulle aldrig få ett jobb.  Naturligtvis stämmer varken 1) eller 2), men de gav upphov till en massa stress och hets om internship, betyg och meriter. Handels var fantastiskt och roligt på många vis, och lite förvirrande och förledande på andra. 

I slutet på mitt andra år på Handels skulle det däremot hända någonting som fick mig att våga ändra inställning och riktning…

]]>

0 kommentarer
0

Kommentera

Jag bryr mig om din integritet! Den här sidan användes cookies för att förbättra din upplevelse. Acceptera Läs mer