Memory lane: mitt år i Paris som 17-åring

av Stina

Här om dagen skrev jag om det där med utbyte, och att jag var i Paris i gymnasiet. Jag blev så nostalgisk att jag letade upp ett gäng gamla bilder från tiden 2010-2011. Bilden ovan tog jag kanske andra dagen i Paris. Minns att jag var väldigt nöjd över den för att jag såg så fransk ut. Jag hade en romantiserad bild av Paris som ni kommer förstå av kommande bilder…

Jag gjorde faktiskt alla klyschor när jag bodde i Paris. Jag gick längs med Seines kajer.

Jag fotade i sepia, hängandes vid franska balkonger ovanför Hausmannska boulevarder.

Jag bar pärlor och svarta solglasögon och åt croque monsieur.

Jag åt macarons i parken utanför Louvren.

Jag åt ännu mer macarons på Place des Vosgues.

Jag var ute och naddsuddade fastän jag bara var 17.

Jag hängde med Busta Rhymes på klubb. Okej, inte en fransk klyscha, mest en rolig bild.

Jag hade basker, balettkjol och (fejk-)Diorväska.

Jag umgicks med franska pseudointellektuella pojkar med lockigt hår.

Jag jobbade som modell. På just denna visning minns jag att jag var orolig för att klackarna var så smala och visningen var på ett halt stengolv i en gotisk kyrka. Jag ramlade inte, men gick nog inte så graciöst heller.

Jag drack vin och rökte cigaretter (gör ej längre obs!) på uteserveringar.

Jag åt världens bästa falafel i judekvarteren i Le Marais. Saknar ibland fortfarande. Oklart vad NK-påsen har att göra på denna bild.

Jag fyllde 18 år och fick tårta!

Jag gick en annan visning klädd som King Kong.

Jag åt otaliga picknickar i parker. Och hade väldigt väldigt långt hår??

Jag och mina vänner klädde oss omedvetet som franska flaggan (Le Tricolore!).

Och sedan var det skolavslutning och hela året hade gått.

Aaah, vad åren går fort! Efteråt hade min romans med Paris svalnat. Jag var trött på dryga fransmän. Jag var trött på byråkratin. Jag var trött på att frysa på uteserveringar. Jag var trött på turisterna. Jag var trött på konservativt mycket var. Jag var trött på att flänga runt på castings.

Jag åkte tillbaka en weekend två år senare, men det är allt. Kanske är det dags igen?

0 kommentarer
1

Kommentera

Jag bryr mig om din integritet! Den här sidan användes cookies för att förbättra din upplevelse. Acceptera Läs mer